Vad är uttorkning?

Våra kroppar består av omkring två tredjedelar vatten. Den totala vattennivån behöver bara minska med några få procent för att vi ska bli uttorkade – det vill säga, lida av vätskebrist. Vilket så småningom kan leda till problem med njursten, skador på levern, muskler och leder samt anfall.

Uttorkning uppstår när vi förlorar mer vätska än vi tar in. Vi förlorar kroppsvätska och salter hela dagen i form av svett, tårar, andning, urin och avföring. Vatten- och saltinnehållet finns vanligtvis i tillräcklig mängd i det vi äter och dricker – men vi blir uttorkade om vätskeförlusten överskrider vätskeintaget. Våra njurar och tarmar arbetar tillsammans för att kontrollera vätskenivån i kroppen. Tarmarna absorberar salt och vatten, medan njurarna reglerar hur mycket av detta som görs av via urinen. Om en stor mängd vätska förloras genom exempelvis diarré, kan njurarna förlora förmågan att reglera kroppens salt- och vätskebalans. Det innebär att du kan behöva extra elektrolyter, liksom extra vatten.

Uttorkning klassas som lindrig, måttlig eller svår beroende på hur mycket kroppsvikten går ner p g a vätskebrist. Uttorkning kan vara mycket allvarlig hos barn och äldre eftersom deras lägre vattennivåer gör dem mer känsliga för vätsketappet.

Lindrig uttorkning – förlorat ca 3-5% av kroppsvikten. Det är tämligen riskfritt och kan hanteras genom att ersätta förlorade salter och vätskor.

Vid måttlig uttorkning är förlusten 5-9% av kroppsvikten och därför allvarligare. Måttlig uttorkning som är kronisk kan påverka njurfunktionen och utveckla njursten. Även detta kan behandlas genom att ersätta förlorade salter och vätskor.

Svår uttorkning – förlorat mer än 10% av kroppsvikten på grund av vätsketappet - är mycket allvarlig och behöver omedelbar behandling eftersom det kan vara dödligt. Du kan behöva uppsöka sjukvården för att genom dropp återställa vätskebalansen.