Vätskebalans för att upprätthålla hälsa i urinvägarna

I västvärlden är urinvägsinfektion den näst vanligaste orsaken till utskrivning av antibiotika. Urinvägsinfektion uppstår när bakterier koloniserar urinvägarna. Detta kan inträffa i övre eller nedre delen av urinvägarna, ibland även som njure- eller blåsinfektioner.

Urinvägsinfektion är vanligare hos kvinnor än hos män, med blåskatarr som är den vanligaste yttringen. Blåskatarr råder när nedre delen av urinvägarna (vanligtvis blåsan) är inflammerad, och leder ofta till symtom som innebär att man måste gå på toaletten oftare och brännande sveda vid urinering.

Att bevara vätskebalansen genom att dricka mycket vatten är tänkt att hjälpa till att spola ut och utrota bakterier från urinvägarna. En studie kontrollerade dryckes- och toalettvanorna bland 148 kvinnor. Forskningen kom fram till att kvinnor som hade låga vätskeintag var mer benägna att få återkommande urinvägsinfektioner.

En annan undersökning med 90 schweiziska kvinnor visade att om det fanns urinvägsinfektioner i familjen (historiskt), eller när kvinnor hade lägre vätskeintag var risken högre för utveckling av urinvägsinfektion.

Det är inte heller ovanligt att urinvägsinfektioner påverkar äldres beteende, eftersom många avstår från att dricka vatten för att undvika toalettbesök. En sex veckors studie genomfördes på ett urval av äldre patienter vid ett vårdhem visade att patienter som ökade sitt vätskeintag hade färre antal bakterieinfektioner i urinen. 

”Sodium-glucose cotransporter” är det underliggande vetenskapliga grundorsaken för vätskeersättning, vilken studerades och beprövades mellan åren 1957 och 1975. Det observerades att det i tunntarmen, där minst 10 liter vatten passerar dagligen, krävs en viss mängd glukos och natrium, för att få vattnet att passera genom tarmväggen till blodet med snabbare och större volym. Det konstaterades vidare att två till tre gånger så mycket vatten absorberades i kroppen med denna mekanism än utan detta aktiva transportsystem. Följaktligen innebär det också att viktiga elektrolyter tillförs kroppen med en högre hastighet (och volym) vilket snabbare återställer vätskebalansen.